Dans

I lördags åkte jag med mitt jobb till Sandviken på dans via FUB. Det var flera hundra där som skulle äta och dans under kvällen till dansorkestern Split.

Jag hammnade vid Bollnäsbordet för Voxnadalens bord var redan tagit av några andra, men de var så trevliga där jag satt, att det inte gick någon nöd på mig. Snett mitt emot mig satt en tyst och tanig kille, visserligen ring i näsan och ring i underläppen. Saken är den att jag trodde han hörde till sällskapet för kvällen dvs, att han var funktionshindrad. Jag frågade honom om han vela ha en kopp kaffe och han så blygt nej, så jag började läsa på flaskorna som stod på bordet för att erbjuda att hälla upp något annat att dricka än kaffet han tackade nej till.

Damen bredvid honom sa - Tänk att Jocke (påhittat namn) dricker bara en kopp kaffe om dagen för han har gikt. OK, tänkte jag då har han väl redan druckit en kopp tidigare idag och inte ska ha något mer. Varpå killen klädde på sig ytterjackan och sa att han skulle gå ut i bussen och lägga sig. Jag frågade damen som satt mittemot mig - är han sjuk och mår dåligt.
-Näe det där är busschauffören, sa hon. Hjälp !! Snacka om att jag kände mig bort gjord. Tur att han åt maten fort annars har jag hjälpt till att mata honom :-), jag har mitt jobba på fullaste allvar, hi hi hi... Jocke som hon pratade om var hennes son och som satt bredvid henne. Nu vet jag tills nästa gång jag möter dem.