I lördags gick jag på mitt skift kl 16, började då med att byta av den andra personalen här i Bollnäs för jag och brukaren skulle ut på dans på Tranan. Först skulle vi ut ett gäng på Kina och äta god mat.
Det var orkestern Nickez som spelade och det var riktigt bra tycker jag. Gissa om jag dansat i flera timmar. Dansat med alla möjliga och kul hade vi. När vi kom hem till brukarens lägenhet så kokade vi oss lite kvällsfika och varvade ner innan det var läggdags.
Idag måndag så var jag ledig, men skulle iväg med svärmor och titta på hennes mamma och säga farväl. Jag har aldrig varit med om att titta på någon som ligger i en kista förr så jag sov dåligt natten innan och var nervös. Kändes skönt ändå att få göra så här, då blir det inte så tungt sedan på begravningen, och konstig nog känns det så naturligt nu när man fått göra det här, så fridfullt och så vackert. Jag grät nog värst. Jag är hopplös, de skulle kunna anställa mig att gråta på begravningar. Känslorna bara kommer. Vi åkte hem till svärmor och drack lite kaffe och avslutade dagen på Lilla K för att lätta upp vårt humör.
Åkte hem till Sune som väntade på en promenad. Tog oss en runda som vi har och en bit av vägen går längs med järnvägen på en grusväg. Pratade med en granne i telefonen då Sune klev på en svart smal huggorm,tur att det är lite kallt så att den var slö. Ormen fattade inget och inte Sune heller som klev på den. Jag skrek och hoppade i diket, grannen blev nog lomhörd efter mitt skrik hon tyckte att jag skulle lägga på och komma dit i stället. Gick några meter till och hade precis kommit över dubbelspåret på järnvägen när jag skulle komma upp på vägen igen så låg nästa huggorm där, och den var stor, fet och brun. Jag blev stel och paralyserad, shit också. Jag vänder inte och går hemåt igen för där ligger det en orm och jag ska över här men HUR!!!
Gick längs rälsen en bit och hittade en stor pinne och med den hackandes och huggandes i backen gick jag över en åker för att komma upp mot vägen igen. Kände nästan svetten tränga igenom jackan, fattas bara ett huggorms bett också. Jag som aldrig ser orm har nu sett två på samma dag. Det är nog för att de jobbar med att byta räls som ormen blir irriterad och kommer fram igen. När jag väl var hemma och skulle över järnvägsövergången stod jobbtåget där och jag fick slå följe av killarna som jobbar med att byta räls, att gå en bit längs järnvägen och passera jobbtåget för att komma hem, gissa om blicken var fastnaglad på backen utifall det dök upp fler ormar.
2 kommentarer:
Jag var också och tog ett eget farväl av min farmor när hon dog och det hjälpte mig genom begravningen. Det var så skönt att se att hon var så fin och fridfull och att det var så fint inne i kistan.
Ni gjorde helt rätt som avslutade dagen på Lilla K med något gott
Kram Cathrine
Skönt att få ett eget farväl så där!
Tror bestämt att det är ormår i år. Trampade nästan på en huggorm nyss när jag var ute med hunden och för ngn vecka sen när jag och Axel var i skogen såg vi tre stycken inom en sträcka på tio meter och för några dar sen lyckades hunden reta upp en som väste. Huga!
Skicka en kommentar