Jag höll på att leta mina trädgårdsböcker som jag tycks ha spritt lite överallt i skänkar och byråer. Och när jag letade dem så fann jag en skokartong med massvis med vykort som jag sparat i mer än 15 år. Varför ? Jo jag är en hamster och de vet dem som jag jobbat med, spar på allt.
Det var nästan lite kul att sitta på golvet och läsa vad mina föräldrar, syster, svärföräldrar, kompisar och grannar har varit ute på för resor. Tänk vad många länder och sevärdheter som de har sett genom åren och skänkt oss ett vykort. Nu förtiden så skickar man bara sms eller mms, och kanske ett litet mail, men oftast så spar man aldrig sådant för minnet blir ju fullt i telefoner och datorer.
Jag hittade även det första vykortet som jag skicka till min blivande man, vilket jag inte visste då men vi hade varit i hop i våra yngre tonår här hemma i byn på somrarna. Vi kom väl ifrån varandra när man började bli uppåt 17-18 år sisådär och träffades igen på ett bröllop via en gemensam vän. Vi satt bredvid varandra då på festen och han sa - Skicka ett vykort så ska vi gifta oss.
Sagt och gjort det gjorde jag något år senare med texten - Hur blir det med giftermålet ? och meddelade min adress. Vi skickade många, många vykort till varandra och vi träffades också. Allt sedan dess har vi hängt i hop igen och även gift oss.
Tänk vad mycket ett vykort kan göra !
5 kommentarer:
vilken härlig berättelse..gud så många år sen. kommer du ihåg när vi drog med Micke på puben eller var det på pizzan i Ljusne. Ha ha ha...
Ja det kommer jag ihåg. Alla som var där inne stannade upp & undrade vem som skulle ha denna kille & vem är han.
Va skönt det låter och stanna upp lite och hinna tänka tillbaks :)
Hej på dig din lilla hamster=)
Vilken liten nostalgitripp. Det var ju hur gulligt som helst och vad roligt att ha de vykorten kvar. Som sagt "den som spar han har".
Va gulligt! :)
Skicka en kommentar