Jag är ingen McLoud

Igår skulle jag fortsätta att ordna till sommarbetet som var så gott som bortplockat pg a bonden har hållit på med trädfällning och dikning.

Käck och inspirerad av tv-programmet McLouds döttrar, så red jag på min häst och tog ponnyn i släptåg i longerlinan. Ryggsäck på ryggen innehållande slägga och allt tänkbart stängselmaterial som kunde behövas.

Till en början tyckte jag att det gick skapligt att ha ponnyn i släptåg, men redan efter 150 m så började han att småspringa eftersom han hatar att vara sist, bytte sida och skulle tränga sig före. Mina armar var som en bläckfisk de var nästan hur lång som helst och tvinnad. Longerlinan fastnade i rumpan på min häst och jag försökte att vända mig och ordna upp det, så knep han än mer och linan satt fast. SUCK! Varje gång det skumpade så påminde släggan mig som jag hade i ryggsäcken, då den slog emot ryggen hela tiden.

När vi började att närma oss sommarbetet vet hästarna så väl vart de var på väg och började små galoppera och min häst blev förbaskad över att ponnyn hela tiden var i ansiktet och försökte att bita honom och tala om att - Hörru ! Håll dig bakom.... Men är man ponny så är man och skiter helt enkelt i vad de stora grabbarna säger och surheten fortsatte.

Vi kom fram i allafall och det var målet och jag stoppade in dem i första hagen som var klar. Påbörjade jobbet med att reda upp tråden och slå i ny stolp och dra om hagen. Tyvärr har jag lite kvar som jag ska ta bilen idag för att fixa.
Varför ser det så enkelt ut på tv:n när tjejerna fixar stängsel och föser djur m.m ?