skadad

Suck ! Jag har skadat mig. I lördags gick jag omkull med hästen som blev rädd för bärplockare. Jag hejade på dem och trodde att även hästen såg dem, icke då ! När de reste sig upp ifrån där de stått på huk och plockat så reste sig hästen och slängde sig baklänges och jag for av med dunder och brak i backen.

Smärtan efteråt går knappt att beskriva. Det sved något så fruktansvärt bak i höften och jag hörde knappt något på ett tag, det bara susade i huvudet. Bärplockarna kom fram och hjälpte till och kände sig skyldiga men jag påtalade att det skulle de inte vara. Bad damen att titta bak i ryggen varför det sved så hemskt, - det syns inget sa hon. Hjälpt tänkte jag då hur kan det vara så när jag inte ens kan ha tyg mot huden och smärtan. Eller är det värre då det inte syns ?

Kom hem med hjälp av att damen fick ta mig i sin bil och hennes make ta hästen. Smärtan att komma i och ur bilen var outhärdlig att jag bara skrek. När maken kom hem åkte vi upp på akuten och där förblev jag från 19.30 till 01.45. Hjälp ! Vilken sjukvård. Jag kunde inte sitta och kunde inte gå. Jag stod lutad mot en vägg med ena axeln varvad med att stå med pannan mot en vägg och hänga. Det var fullt på akuten. Gamla som unga. Varför måste de vara här när jag vill ha hjälp. Först vid midnatt var det min tur att komma in och då var jag så slut att jag kunde dö. Fick morfin i två omgångar och inget mer utan måsta tillbaka till morgonen efter för att röntga så inte det har hänt något med bäckenet.
HJÄLP ! Jag måste in och ut ur en bil igen. Fy fasiken. Jag var skapligt hög/yr av morfinet när jag fick ledsagas ut och mådde så nedrans illa. akutpersonalen och maken hjälptes åt och sedan var det bara att försöka hålla spyorna borta tills vi kom hem. Där var det kört och maken fick torka nedanför sängen.

Sova eller försöka att blunda någon timma och upp igen till akuten. Chocken höll nog på att släppa för jag blev så fruktansvärt trött att jag somnade där jag stod rätt upp och ned. Har ni sett Mr Bean i filmen rat race, så förstår ni. Akutpersonalen kom och frågade hur det var med mig och om jag vela sova på en säng en stund. Gissa om.... När det var dags för röntgen så är inte kul att försöka kliva av en brits till en annan när man skriker av smärta. Har de inte bättre hjälpmedel? Glid dyna eller något lätt arbetat. 5 fina kort fick det bli och det var tur att det inte blivit något skadat utan det har blivit en gigantisk blödning (hemotom) som får läka ut av sig själv. Bara att knapra smärtstillande.

Det värsta av allt är att jag vanligt vis jobbar 7 pass i månaden och ska nu jobba 4 pass på en vecka varav två dygn i sträck också. Gissa om jag ångarar mitt beslut att ta åt mig extra. Jag kände mig gråt färdig när maken åkte till stugan och jag måsta försöka sätta mig i bilen och köra själv. -KOM HEM ! Vela jag bara skrika och grina till honom. Jag klarar mig inte. Men det gjorde jag och det gick över förväntan.

Jag och brukaren tog en stilla, stilla promenad där t o m damerna med rullatorer gick snabbare än mig som var halt och stel som en flaggstång.