Idag måndag, barnens första skoldag så vräker regnet ner. Sonen var lite orolig och samtidigt förväntansfull igårkväll. Han oroade sig mest för vart han skulle ta vägen första skoldagen. Det löser sig, när du kommer dit sa jag.
Inatt har lampan lyst uppe i hallen, han var nog lite mörkrädd.
Ringde till dottern i morse och hon var ute med låne hunden hon har med sig upp. De var ute på en skogspromenad innan skolan började. Vi enades om att vi hörs i kväll igen för att höra vad hon har för schema och hur hennes studier kommer att se ut. På onsdag reser de till Hudik/Hölick för en sammankomst.
I dag är det städdag har jag bestämt, för här ser så ut att en inbrottstjuv skulle kunna bryta sitt ben om de bryter sig in. Suck!! Städningen har fått lega på is, mycket annat har kommit ivägen före. Nu är det dags att röja upp t o m avloppen får en omgång. Skor och stövlar som häckar ute på farstukvisten åker ned i källaren, jag lovade mig själv att jag skulle inte stapla på hög men det blir bara så ändå.
I helgen är det lyskväll ute i skärgården. Jag har ett dilemma, jag ska iväg till Edsbyn på söndag morgon på en sök kurs med Sune. Åker hem på lördag natt så att man får vakna hemma och se vad vädergudarna har att erbjuda. Det blir en heldag mellan 9-17 så det ska bli jättekul.
Sune är i allafall friskförklarad efter att vi tog blodprov i fredags. Tur är väl det, vi har redan spenderat 7000 kronor på ett ormbett som inte är att leka med. Tur också att man har och betalar försäkring på hunden.
I tisdags var jag och maken iväg till Edsbyn på handledar utbildning för att få övningsköra med dottern. Hon hann inte komma för det passade inte med tåg tider att hon skulle komma i tid. Hon får ta sin kurs en annan gång inom en snar framtid hoppas jag. Det var matnyttigt att vara på den kursen, för de talade om vad och hur de lär ut sina elever och vad uppkörningsmannen kommer att kolla efter osv. Man har ju sina olater i trafiken och bakom ratten som man själv måste rätta till nu, så att man lär ut rätt.
Veckor och dagar går fort och man hinner inte med allt man skulle vela göra. Nu längtar jag till utlandsresan, sedan har både jag och maken sjukhusbesök att klara av senare i höst, vilket jag inte ser fram emot. Men ibland kan man inte bestämma över sin kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar