Sune

Min syster kom och hälsade på oss på onsdagen. Jag satte henne i lite jobb här på tomten med att hjälpa till och måla panel vit som ska vara till innertaket i uterummet. Uterummet har fått nytt tak, då det andra gick sönder i vintras.

Vi stod i solen och svettades som tokar och målade. Skjutsade iväg sonen till Kilafors och vi hade förberett oss med badkläder för att bada med hundarna. Bertil hade aldrig simmat någon gång och lite läskigt tyckte han nog att det var. När han komm upp ur vattnet hade han jordens procedur att kråma sig och åla sig runt i handukar och på backen.

Sune som älskar vatten hade vi apportering med, vilket han älskar. Åskan började mullra omkring oss, vi drog på oss kläder och stack hem. Dags att få i sig en strawberry daqiuri (vet inte hur det stavas) efter den följde sedan nästan en dunk kallt vitt vin, som lätt slank ned i värmen. Syrran dampade lös på MC Hammers låt U can touch this...

Dagen efter gick det sååå tungt så tungt. Kanske var det mer åskväder på gång eller var det vinet ? Vad vet jag.  Hur som helst tog vi oss ut i svamp skogen efter att ha druckit två pannor kaffe och fått i oss lite att äta. Hittade skapligt med gula kantareller. Sune löper amok ute i skogen och hittar vart endesta surhål att slänga sig för att svalka sig. Åskan mullrade omkring oss igen och vi var på väg hem, när jag så att Sune höll på att stegra sig och hoppa.

Jädrans också en huggorm. Det var ca 200 m tills vi var hemma då fick vi syn på att han blödde på nosen och då var det bara att tvätta av dyng hunden och ringa veterinären. Han blev jättesnabbt sjuk, på mindre än 20 minuter så krampade han och hade svårt att andas, svullnade upp tills han var sig helt olik, så mer ut som en Sharpei. Var hos veterinären i ca 1,5 timmar och hans hjärta började slå oregelbundet och svullnaden fortsatte att öka. Det fanns inga ögon kvar, nosen och under halsen hade fått som stora fotbollar.

Nu var det lite kritiskt, vi fick dropp flaskan i näven, Sune tog några stapplande steg mot bilen och han var inte riktigt vid medvetandet för hans ben var stela som påkar och gick inte att böja eller gå med. Lyfte in honom i bilen och åkte iväg.

Aldrig förr har vägen varit sååå lång till Falun de 11 km som inte har någon asfalt kändes som 5 mil och trafiken kröp fram. Jag och maken var så oroliga och nervösa att vi inte ens kunde prata nästan, min mun var alldeles torr.

Kom till Falun och de kom snabbt ut med en bår. Veterinären lyssnade igen på hjärtat och nu lät det bättre. In med honom och vi fick skriva papper och åka hem. Puh!! Han var där han får den bästa hjälpen i allafall och nu kunde vi bara vänta.

Dagen efter på eftermiddagen ringde de och sa att det var en mycket rädd och olycklig kille som får komma hem och bättra på sig. Och nu hade svullnaden börjat vända som tur var, men han var klen och spak.

Maken släppte av mig i Alfta på jobbet, jag kom i de kläder som jag hade på mig, men vad gör man. Jag kom i tid i allafall. Idag när jag träffade Sune var han mycket piggare och kan äta t om.