var det trean som kom?

Vet inte om trean kom igår eller inte, ni vet av tre onda ting så har två definitivt varit.

Igår skulle jag iväg på en rekryteringsträff via arbetsförmedlingen. Jag hade koll på allt här hemma med papper och kläder som jag skulle ha på mig. Åkte hemifrån 20 minuter före och så händer det som inte får hända. Bilen stannade i Lenninge. Det här är ju inte sant tänkte jag, som tur var när bilen stannade så pratade jag just med maken i telefonen så han kom snabbt till undsättning och jag ringde som en tok till Arbetsförmedlingen för att tala om jag blev lite sen. Jag behövde bara gå in i kyrkan mittemot Arbetsförmedlingen när jag kom.

Ca 15 minuter försenad parkerade jag vid kyrkan och gick in där jag hörde röster, det var bara det att jag råkade komma bakom scenen där presentationen var i fullgång. Jag ursäktade mig högt och ljudligt inför en fullsatt kyrka. Snacka om pinsamt....

Det delades ut nummerlapppar, som de andra hade fått givetvis som gått in rätt väg. Harkel. Jag fick nummer 59. Japp ! Hur många timmar ska jag få vänta tills det blir min tur ?

Jag satt kvar som sist och då var klockan 15.45 innan det var min tur, det var iskallt i kyrkan och jag frös. Arbetsförmedlingens papper räckte inte ens till så de skrev på ett kollegieblock. Vilken dag ! Jag som skulle träffa mina vänninor vid 14 tiden var det sagt. Men jag åkte dit ändå sedan och alla hade åkt, men det fanns en liten bit paj till mig också och en välbehövlig kopp kaffe.

När jag kom hem så var maten klar. Maken hade skjutsat iväg sonen på aktivitet och var inte hemma när jag kom. Jag frågade dottern vart han var och hon sa att han tappat bort plånboken och måste åka till jobbet för att leta den. Nä det är inte sant tänkte jag, inte det här också. Men jag kunde vara lugn för när han brådskade iväg till min undsättning stoppade han plånboken i arbetsjackan utan att tänka på att han gjort det. Den historien hade i allafall ett lyckligt slut.