Stockholm

I måndags morse åkte vi med två bussar ner till Stockholm med våra arbetskamrater och brukare. Vi bodde på hotell, shoppade och var iväg på teater med Glada Hudik teatern. Bodde på hotel Rica Stockholm som ligger mitt på hötorget så vi bodde jättebra.

http://www.gladahudikteatern.se

Teatern var så himla rolig, bra och väl spelad av ensambeln, att det var stående ovationer när det var slut och Elvis has left the buildning.

Shoppandet blev det inte mycket med. Hela måndagen drog jag rullstolen och det var trångt kan jag lova och i vissa butiker går det knappt att gå in med rullstolen för då river man ner kläder som hänger på ställningarna. Vissa butiker har inte ens hiss upp på andra våningen så att titta på butikens hela sortiment var bara att glömma.
När vi kom hem med bussen till hotellet på måndag kväll var vi trötta. Vi låg allihopa 4 pers i sängen, pratade och fnittrade innan det var läggdags.

Tisdag morgon vaknade jag med jordens halsont. Var varm och mådde inget vidare. Åt en härlig hotell frukost, begav oss sedan ut på stan igen. Åt mat på samma ställe som dagen innan. Drack en Bellmans Mocca (kaffe Latte med hasselnötscreme, skummad mjölk och grädde)

På bussen till Stockholm hade vi fått ett häfte med lite knåp och knep med tävlingar som vi lämnade ifrån oss när vi steg av bussen nu i kväll, så får man se om man vunnit något pris sedan.

Jag tror jag blir med......

Kattungar brukar man säga, men i det här fallet är det en valp. Han heter Sune och min man har precis meddelat husse och matte att vi ska ha honom. En liten kola färgad 4 veckors kille.

Vi föll pladask när vi såg hundvalparna. Trodde jag skulle kunna stå emot frestelsen men det gick inte. Jag har drömt om honom i natt att vi hade honom med oss hem ifrån Dalarna.

Vi har spenderat fredag kväll och lördag i Dalarna. Ätit gott, plockat svamp, shoppat på Kupolen och ätit gott igen. Vi har haft det trevligt med andra ord.

Valparna är mätta och trötta.

Välj mig ! Se så fin jag är...... Jag kan till och med sitta fint.

Ännu en vecka

Jaha, då har ännu en vecka gått . Oj vad tiden flyger fram.


Imorse sov majmaj över så jag stod i hallen medans hon rev runt i huset och leta efter kläder och skolprylar. Tur att det finns fler som är trött och inte bara jag. Vi kom insusade i klassrummet som humle och dumle. Jag river ner lärarens pekpinne så det smäller, sedan kör jag skolväskan i rumpan på majmaj, hon stod framåtlutad vid datorn. Jag har kunnat gjort henne tandlös.


Fika dax. Ner för alla trappor till fikarummet i källaren. Skynda, skynda på någon minut till källaren för att fika i några minuter. Majmaj hade inte ätit något så jag föreslog att hon skulle ta en hårdsmörgås ur automaten. Det var bara det att eländet fastande halvvägs och ramlade inte ner i facket. Vad gör man om man bor i en by och är van att klara sig själv? Jo man tar tag i automaten och ruskar den tills produkten ramlar ner ;-).

Vi läser munvård nu och jag kan tänka mig scenariot när jag ska ta ur tandproteser och borsta dem, då tappar jag väl dem så de går sönder (undrar hur mycket en sådan kostar? Finns det försäkringar?). Eller så har gamlingarna proteser som sitter med titanskruvar så sliter man i truten på dem och så ska de sitta fast.

Undrar hur det ska gå när Humle & Dumle ska ut på praktik. De kommer att få vara med något spektakulärt tror jag. Jag vet med mig att jag är klumpig och valhänt.

Radio elände

Täckningen på radio i Alfta är allt annat än bra, och jag lyckas eller rättare sagt min bilradio vill ha P1. Jag hatar P1. Jag vill ha radio rix. Vi är väldigt oense jag och bilradion.


När jag trycker på kanalsökaren så stannar den på P1. Jag forsätter att söka och radion vill ha p1,P1 P1. Jag blir galen. När jag så äntligen lyckas få in P3 så får jag väl vara nöjd då, för något annat går inte ens att söka fram. Rätt som det är så är det P1 igen. Hur kan det komma sig?

Jag som är ifrån Ljusne tyckte att Vallvik var världens ände som vi sa, men Alfta måste tillhöra den kategorin vad det gäller tekniken. Det knappt att ringa ifrån mobilen på vissa ställen fast det är full teckning. Man får springa runt som en guttaperka i lägenheten och prova om och prova om för att kunna ringa.

Fredag

Men vad trött jag är idag. Fredag är det och jag sitter nu på datalektionen och gäspar. Sängen hemma var varm och skön, där hade jag mer än gärna stannat kvar. Igår började vi med nytt ämne i skolan så det var en intensiv dag med många nya intryck att se och höra. Latinska namn som också ska inpräntas i hjärnbarken i min gamla skalle.

Men jag ska åka och jobba senare idag så sängen hemma får vänta ytterligare ett dygn på mig.

Farväl min kära ponny

Usch vilken jobbig månad det här är. Hjärtat värker och många tårar blir det och sömnlösa nätter.
Edison flyttade till sin nya ägare den 7/9.
Även om vi nu ett tag pratat om att ta bort min gamla ponny som jag fick -85, så känns den dagen då det är dags som ett knivhugg. Man kan aldrig någonsin förbereda sig på vad som komma skall, och hur man kommer att känna sig den dagen osv.

Jag målade frenetiskt på vårt uterum den dagen för att vänta på att telefonsamtalet skulle komma. Och när det kom så var det dags att ta min nu skabbiga lilla /gamla ponny i grimma och grimskaft och vandra mot sommarhagen. Jag grät under promenaden och tänkte, -undrar om han känner på sig vad vi gör mot honom. Jag kände mig så ångestfylld men jag vet innerst inne att han kanske inte ens klarar vintern då han inte kan få i sig foder ordentligt längre. Vem skjuter jag upp den här dagen för, jo för våran skull.

När jag var vid Acktjära ån så pussade jag honom på mulen och sa att jag älskade honom. Vägen uppför backen kändes såå tung. Som tur är hade jag avbytare där som tog vid, så slapp jag vara med. Varken jag eller maken klarade av att vara med, vi åkte hem och grät. Usch måste torka tårarna nu. Man tror ju att man ska ha/äga de djur man tagit på sig livet ut, men livet förändras både på det ena eller det andra sättet. Här har ålderdomen tagit ut sin rätt, och vem ska säga att nu är det dags att fara vidare, jo det beslutet måste vi människor ta för djur dör sällan i sömnen oftast så sker följdsjukdomar av något slag.

Ni ska bara veta att det är svart i stallet och det är ingen stor svart häst (Edison) som gnäggar välkomnade till en och ingen ponny som har bråttom ut till höet i hagen längre. Jag har inte orkat gå in i stallet den här veckan utan ska ta tag i det nästa helg när jag är ledig. Hagen här hemma är nerplockad ska även åka till sommarhagen och plocka ned den, så är det ur världen. Men det knyter sig magen på mig.

Blixten var född -79 i Nykvarn på Nykvarns säteri
hans mamma hette Näsbyholms Elenor, henne avlivade de pg a soleksem
pappan hette Smedhults Cavat och var en stor New Forest hingst i Sverige med många bra avkommor. Killen hade fint påbrå.

En häst mindre och några tårar senare

För någon vecka sedan satte jag ut en annons på mitt varmblod, väldigt många har svarat varav en utav dem sms:ade till mig att hon skulle ha hästen.

Hon sms:ade många och långa meddelanden och jag försökte att så fort jag fick ett meddelande att ringa upp henne för att få höra hennes röst och få prata ordentligt för sms är ändå bara kortfattade meddelanden. Men hon slog på upptaget städigt. Vad är det med folk nu för tiden?
Vill hon inte veta något om hästen som hon tänker köpa ?

Mer och mer sms kom det med många rader av bilder på hennes hästar, stallar, barnbarn osv. Hjälp ! vill jag verkligen se allt det förutom att han ska få det bra givetvis och tittade man på bilderna ifrån stallet så ska han få bo kungligt för det såg verkligen rent och snyggt ut där, men vem vet om det är bilder ifrån hennes stall eller grannens ? Jag fick en sådan konstig olust känsla i magen och min sömn de senaste 14 dagarna har varit usel. Jag ältar och ältar i det här med att gjorde jag rätt som sålde till henne. Pengarna blev insatta på kontot ca 1 vecka i förväg och en transportbuss ska hämta hästen. Hon tänker inte ens själv komma upp och hämta killen.

Det kändes som om jag svikit honom när vi lastade in honom i lastbilen. Han var sista hästen för kvällen och det stod redan 10 hästar där som välkomnade honom. Han gick in på tredje försöket för han förstod inte att han skulle stå på tvären och han var klart störst av alla hästar som stod där för han nådde över mellanväggarna och lukta på den som stod bredvid.
När Edison kom fram till Harbo och Marstallargård så sms:ade kvinnan igen att han han kommit fram, kissat och ätit ur krubban. Låter som ett bra tecken typiskt honom att kissa, han blir alltid kissnödig när han åkt transport även om han bara åker mellan Bollnäs och Granbo. Längre ned i meddelandet stod det Ps. han var stor. Ja vad hade hon trott och hade hon kommit hit och provat att rida honom så hade hon sett det på engång och inte bara förlitat sig på en annons och en massa sms.

Puss på dig killen. Jag står här på gården och gråter när du far. Det blev en dålig bild pga jag skakade så hemskt att jag lyckades få in video istället för kamera så därför ser man bara bakändan av lastbilen.

Du bor nära Östervåla så när vi har vägarna förbi då kommer jag och besöker dig, jag lovar. Älskar dig för alltid min fina vackra häst.

Memory

Är det bara jag i hela detta avlånga land som håller på att lägga memory med familjens strumpor?

Jag kan då inte begripa varför aldrig paret strumpor blir tvättade samtidigt och i vissa fall så tycks någon strumpa sökt asyl någon annanstans för jag hittar banne mig inte alla strumporna.
Om inte annat så måste tvättmaskinen äta dem.

Kan det vara någon som tar emot kvotflykting i någon av grannhusen ? Kanske skulle ta med mig vin dunken och höra efter som vi kan lägga strumporna på borden och jämföra. Och varför skulle min familjsstrumpa trivas bättre hos någon annan ? Är den förföljd eller har den utsatts för någon sorts tortyr?

Måste nästan ringa migrationsverket och höra efter. Vad heter strumpornas migrationsverk ? Ull & Elastan verket ? Jag ljuger inte om jag har 40 strumpor som saknar make eller maka nere i tvättstugan och fristen för deras överlevnad nu är 1 månad från och med idag, sedan åker de i soptunnan och därmed basta.