Usch vilken jobbig månad det här är. Hjärtat värker och många tårar blir det och sömnlösa nätter.
Edison flyttade till sin nya ägare den 7/9.
Även om vi nu ett tag pratat om att ta bort min gamla ponny som jag fick -85, så känns den dagen då det är dags som ett knivhugg. Man kan aldrig någonsin förbereda sig på vad som komma skall, och hur man kommer att känna sig den dagen osv.
Jag målade frenetiskt på vårt uterum den dagen för att vänta på att telefonsamtalet skulle komma. Och när det kom så var det dags att ta min nu skabbiga lilla /gamla ponny i grimma och grimskaft och vandra mot sommarhagen. Jag grät under promenaden och tänkte, -undrar om han känner på sig vad vi gör mot honom. Jag kände mig så ångestfylld men jag vet innerst inne att han kanske inte ens klarar vintern då han inte kan få i sig foder ordentligt längre. Vem skjuter jag upp den här dagen för, jo för våran skull.
När jag var vid Acktjära ån så pussade jag honom på mulen och sa att jag älskade honom. Vägen uppför backen kändes såå tung. Som tur är hade jag avbytare där som tog vid, så slapp jag vara med. Varken jag eller maken klarade av att vara med, vi åkte hem och grät. Usch måste torka tårarna nu. Man tror ju att man ska ha/äga de djur man tagit på sig livet ut, men livet förändras både på det ena eller det andra sättet. Här har ålderdomen tagit ut sin rätt, och vem ska säga att nu är det dags att fara vidare, jo det beslutet måste vi människor ta för djur dör sällan i sömnen oftast så sker följdsjukdomar av något slag.
Ni ska bara veta att det är svart i stallet och det är ingen stor svart häst (Edison) som gnäggar välkomnade till en och ingen ponny som har bråttom ut till höet i hagen längre. Jag har inte orkat gå in i stallet den här veckan utan ska ta tag i det nästa helg när jag är ledig. Hagen här hemma är nerplockad ska även åka till sommarhagen och plocka ned den, så är det ur världen. Men det knyter sig magen på mig.
Blixten var född -79 i Nykvarn på Nykvarns säteri
hans mamma hette Näsbyholms Elenor, henne avlivade de pg a soleksem
pappan hette Smedhults Cavat och var en stor New Forest hingst i Sverige med många bra avkommor. Killen hade fint påbrå.
10 kommentarer:
Kraaaam!!!!
Många kramar till er... :`(
Jag förstår precis hur ni kännerm det var många tårar när Oskar gick bort men där blev vi fösonande från att fatta ett så svårt beslut. Många kramar fr. familjen Flodström
Jag förstår precis hur ni kännerm det var många tårar när Oskar gick bort men där blev vi fösonande från att fatta ett så svårt beslut. Många kramar fr. familjen Flodström
Vägen vi vandrat har varit lång, kantad av glada minnen många skratt och sköna stunder. Så kom hösten och det var dax att ta farväl. Inga ord behövs för vi vet så väl vad den andra känner. Vi vet at vi har haft det bra och varit omgiven av dom som älskar oss. Det finns ingen ånger inga tunga steg utan lätt kliver jag på mot det som ska bli min evighet. Nu vadrar jag där, ung på nytt, på dom evigt fröna ängarna. Alrdig mer kommer jag att ha ont. Jag kommer föralltid att vara en del av er, vart ni än ser och vart ni är går så är jag där. Du ler och jag ler för vi vi minns och tänker på den där gången, ja du vet. Då och alla andra när vi had så roligt. Vi syns snart igen!
Uuuuusch, Anna-Karin! Nu rinner tårarna igen. Suck, det är så tungt när den dagen kommer då man måste ta farväl av sina gamla trotjänare. Men som ansvarsfull djurägare är det tyvärr beslut man måste fatta, för djurets bästa. Nu var Blixtens liv över och du hjälpte honom vidare, heder åt dig!!
Många medkännande kramar!!
=( Kram
Är så ledsen för din skull men rätt beslut har du fattat. Han får nu springa på ängarna i hästhimlen och ha det bra. Men jag vet hur jobbigt och tungt du har det nu min bäste vän <3 massa kramar från lokamia till swenton.
Jag kan bara säga att du är stark Anna-Karin, jag fasar för att vara med om det du gjort. Kram
Det är fruktansvärt... men som du sa; bara för oss männsikor! Vi har en förmåga att förmänskliga djur och spegla våra känslor på dem. Du kan känna dig trygg; Bisse har haft ett bra liv hos först oss när vi var yngre, ett kort mellanspel hos Fridas, sedan hos er i Granbo igen. Granbo som han alltid älskat! Han har alltid varit omgiven med de han litar mest på, han har hunnit med att lära upp både dig, mig, Frida och Evve! Han var en underbar (om än dock lite svår... ;-) läromästare som aldrig varit elak i hela sitt liv - och aldrig aldrig har han blivit utsatt för elaka människor!! Han har haft ett lååååångt liv. I trygghet! Mat, värme och kärlek under hela sitt liv, det är mer än många många djur upplevt! Hans kropp har strejkat länge nog, det var dags nu =(
Sov gott Bisse!!!! Du finns alltid i våra hjärtan med kärlek!!! Tack för allt!!!
Vi (både syrran och jag) har kvar alla medaljer du skaffat oss genom åren! Du var född en "Winner"!!!!
Skicka en kommentar