Vår i sikte var väl kanske att ta i. Det var ju isandes kallt på sista april. Vi åkte hem till bekanta där vi satt och pratade i stället för att gå ut och tända kasen. Våran hund som är skott rädd fick lugnade tabletter, så han sov för engångsskull. Annars var det hur lugnt och skönt som helst.
Igår första maj så styrde vi kosan till trädgårdshandeln på orten vi bor. Där köpte vi ett till päronträd, 2 buskar med Forsythia och en dvärgblå en. Det är skit kul att köpa växter och planera sin trädgård tills...... man sätter i spaden eller spettet och hör ljudet "kling" en sten. Vi är rik...dvs rik på sten på våran gård som måste vara uppbyggd under inlandsisens framfart en gång i tiden. Sten, sten, sten, sten. Jag hatar stenar. Vi hackade med spadar och spett runt omkring dessa bumlingar. Sedan kopplade vi en stor kätting runt och drog upp dem en efter en. De är lika stora som bilen som kallas hundkoja, då kan ni tänka er storleken på våra stenar som man från början inte ens kan se med blotta ögat.
När vi väl sent om sider fått ner våra ny inköpta växter, sätter vi oss för att vila. Ont i ryggarna,armar och ben, så kommer grannen upp och frågar om vi kan hjälpa till med att lasta hennes väns häst.
Vi kom dit och provade på all sköns sätt att lasta med rep att fålla in hästen med och olika taktik till detta. Efter någon timmes prövande så slutade det med att ägarinnan fick en framhov i ansiktet och bröstet och vi fick ringa efter ambulans som tog henne med till Gävle sjukhus. Innan olyckan var framme och vi höll som mest på att försöka lasta så låg vår grannes lilla bebis som är 3 månader i bilen med våran son som barnvakt, den lilla var trött, arg och hungrig redan då. När ambulansen var på plats var jag tvungen att fråga mamman om jag fick ge honom vatten men som tur var hade hon pumpat ur så det fanns bröstmjölk att värma. Vilken tur jag hade. Jag värmde och matade den lilla med 2 flaskor. Man får ju kramp i armarna bara av att gå och hålla honom när man inte är van, men han blev mätt och nöjd i allafall och det är det som räknas och det blev lugnt.
Vår granne följde med sin vännina bakom ambulansen då fick jag två hundar om halsen då hennes sambo inte var hemma. Ut och promenera och utfodra dem, innan jag själv fick gå hem för att äta kvällsmat.
Infogar bilder senare på mina stenar.
1 kommentar:
Ja inte behöver man ut och resa föra att hitta äventyr alla gånger. Runt vissa är det alltid mer eller mindre äventyr :)
Skicka en kommentar